BOTOND BOKOR

Tegel Studio: Kan inte du börja med att presentera dig själv?
Botond: Jag heter Botond Bokor och jag är konstnär. Jag målar, som det brukar heta. Det är grunden, sen har jag gjort lite annat med rörlig bild och så, men i grund och botten är det måleri som jag sysslar med.

Tegel Studio: Hur ser din bakgrund ut? Hur kom du in på konstens bana?
Botond: Min pappa var musiker och även på mammas sida fanns musiker. Mormor var också musiker och det har alltid funnits musiker, konstnärer och fotografer i min uppväxt. Det har alltid varit en naturlig och normal grej att vara bland konst. Men jag gick inte någon estetisk utbildning. Jag hade lite tryck på mig hemifrån, speciellt från pappa: "Plugga ekonomi eller något liknande så att du har en inkomst, konst och musik är väldigt svårt att leva på." Jag gick Handel och administration på gymnasiet men sökte extrakurser i musik och bild och form. Jag gick allt som man kunde gå utan att gå estetisk linje. Jag fick bra respons från mina lärare, någon lärare sa: "Det här, dina jordfärger, det här är något du måste satsa på." Jag tänkte "jaja, det kommer jag aldrig göra något med", men det kändes ändå bra att höra.
Så skulle jag ner och plugga i Budapest, och det var en handelsutbildning på högskola – internationell handel. Men jag kände ganska snabbt att "det här är ju inte alls det jag vill, jag vill ju gärna göra något med händerna, jag vill se att det blir något". Så frågade ändå min pappa om jag hade testat att teckna. Det hade jag ju inte, men det lät bra. Det finns massa skolor där man kan betala en avgift och sen kan man gå och teckna porträtt, kroki, nakenstudier och så vidare, så det gjorde jag. Sen kom jag tillbaka till Sverige, sökte folkhögskola, kom in och gick två år. Efter första året sökte jag till massa skolor med högre antagningskrav, och efter andra året så fick jag möjlighet att komma tillbaka till Budapest och gå förberedande där. Så det tog sin lilla tid, men sen kom jag in på konstuniversitetet där. Samtidigt kom jag in på flera andra utbildningar, så jag tror att det var en mognadsgrej. Jag trodde att jag inte skulle komma ifatt alla de som sökte utbildningar i Ungern.

Tegel Studio: Varför tänkte du att du inte skulle komma in?
Botond: Jag tänkte att jag började så sent med att fokusera på konsten och antagningen ser så annorlunda ut i Ungern. Det är antagning och provdagar i flera steg under flera veckor. Jag tänkte att det fanns så många som förberett sig så mycket längre.

Tegel Studio: Men du kom in!
Botond: Ja, jag gjorde ju det. Det var lite sista chansen, jag hade gått så många år förberedande och flera olika fristående kurser och jag tänkte "går det inte den här gången så är det dags att börja tänka om". Men så kom jag in, och så gick jag en femårig utbildning, en master i MFA som det heter.

Tegel Studio: Och hela den utbildningen gjorde du i Ungern?
Botond: Ja, i Budapest.

Tegel Studio: Och sen tog du dig tillbaka till Sverige?
Botond: Ja, när jag var klar flyttade jag tillbaka, först till Kalmar och sen till Göteborg. Det är ju inte ett lätt liv att försöka klara sig på konsten, så jag har gjort lite annat också. Och sen har jag mitt musikintresse, så jag har varit inne på musikspåret och spelat i band och gett ut musik. Som process, när man skapar, är musiken för mig likvärdig med konsten. Det är lika spännande att försöka bygga något från ingenting, att berätta en historia. Men nu har jag börjat fokusera och lägga all tid på konsten igen.Tegel Studio: Men som du säger då, att din pappa varnade dig lite och du själv tänkte också vid flera tillfällen att du inte skulle komma in och att det är för svårt. Vad är det då som ändå gör att du håller på?
Botond: Exakt, haha, bra fråga... Men det finns något när man väl hittat den röda tråden där någonstans och börjat nysta, så är det som att man förlorar sig själv i görandet, i skapandet. Och det finns oändliga möjligheter, och det är lika kul varje gång att försöka komma till... Eftersom jag målar abstrakt finns det inget jag behöver efterlikna, utan det är väldigt fritt vart en målning tar vägen. Och det finns oändliga ändhållplatser där en tavla kan kännas klar. Den vägen är alltid lika kul. Ibland är det jobbigt när man målar en tavla som aldrig vill bli färdig, men ibland klickar det till och alla bitar har fallit på plats. Låt oss säga att jag målat en tavla, jag visste inte att den skulle bli som den blev, men känner att den är klar och att jag inte vill fortsätta måla på den. Då borde man ju känna sig nöjd, men då är det dags att börja måla på en ny. Målet är inte att bara måla färdiga tavlor utan själva arbetet, både förberedelser och själva skapandeprocessen.

Tegel Studio: Ja, hur ser den ut? Skapandeprocessen?
Botond: Jag jobbar i serier. Ibland kan det kännas som att de är målade av olika personer, och jag brukar hålla dem ganska strikt ifrån varandra. Men ibland så hoppar en erfarenhet från en serie över i en annan, och det ska man nog inte heller hindra. En tidigare serie, som är en abstrakt men arkitektonisk serie, den är baserad på platser som inte är befintliga utan som jag byggt själv. Där har utgångsläget inte varit att jag börjar från noll på en ren duk, utan jag utgår från något, kanske en skiss eller som de här bitarna spånskiva jag visade, som jag fått ärva, där det redan finns något existerande som jag måste börja justera åt mitt eget håll. Då ser processen ut så. Jag har börjat använda tejpen som ett redskap för att få till skarpa kanter och övergångar. Den är inte så lätt att jobba med som man kanske tror, det uppstår nya problem, men den är väldigt bra om man ska avgränsa saker från varandra. I den serien jag tänkte ställa ut hos er har jag en lite annan approach, men där är också tejpen en ganska fundamental byggsten som får huvudrollen. Den har ett ganska klart tema. Oftast är de här bilderna en rektangel inom en rektangel, så innanför bildytan finns ett rutnät av de här tejpmönstren som jag gör. Det syftar tillbaka till en äldre serie som har med spåntak att göra.

Tegel Studio: Ja, jag tänker på de här återkommande motiven, man kan se dem som kanske galler, eller som fönster. Vad tänker du om det motivet?
Botond: Utgångsläget är att jag tidigare hade en serie där jag blev inspirerad av spåntak, fyrkanter av trä som man lade tak med förr i tiden. Då ville jag översätta det till ett måleriskt uttryck. Då blev varje tejpbit som motsvarande en träbit, men den är då abstraherad. Men när man sätter ihop dem uppifrån och ner – jag gör ofta så att de bildar en fyrkant, en bild i bilden. Även om de härstammar från idén om det här spåntaket, så har jag låtit det bli ett eget uttryck och alltmer begränsat färgskalan och dragit ner det mot jordfärger. Jag vill också använda mer och mer naturliga material för att komma åt den där jordnära känslan. Där finns också inslag av landskap som de här konstverken kan höra hemma i. Det hänvisar också tillbaka till konsten och målarens verktyg och måleriet som sådant.

Tegel Studio: Ja, vi var inne på det tidigare också, när vi var nere i din ateljé, om att visa på processen och att den får bli en del av det färdiga verket. Är processen och dina verktyg viktiga för dig?
Botond: Jag har alltid tyckt om att när man tittar på en tavla, att man då kan se spåren av hur den är gjord. Spåren av konstnären. Att visa hur konsten kommit till. Det gäller både mina egna verk men också när jag tittar på annan konst. Ofta när det kommer till misstag, vill man dölja och fixa dem, men ibland är det fint att lämna kvar det där, det som inte blev som man tänkt. Man måste tänka efter, men man ska inte vara rädd för att lämna kvar misstaget i tavlan och låta processen bli synlig.