ANN-MAJ RISGAARD

Textilkonstnär Ann-Maj Risgaard utforskar textilens relation till kroppen, platsen och minnet i utställningen Beslægtet stof på Tegel Studio i Vara.




Öppettider


Torsdag 20/3:   17-20
Fredag 21/3:   14-20
Lördag 22/3:   10-14


Tegel Studio
Ekedalsgatan 4 i Vara



På torsdagen är det vernissage - vi bjuder på snacks och läsk.


Foto: Eveline Johnsson


Tegel Studio: Jag tänker att du skulle kunna få börja med att berätta, varför är du här, i Nårunga?

Ann-Maj: Ja, haha, varför är jag här? Det är ju inte en särskilt romantisk historia, men jag kom ju in i Borås på Textilhögskolan inom beklädnadsdesign och så flyttade jag dit ensam. Jag bodde i en källarlägenhet och tyckte att det var lite jobbigt, men jag tyckte att det var helt fantastiskt att bara kunna gå ut i skogen. Jag och min sambo började titta på Hemnet, bara för skojs skull, och ju längre vi kollade, desto större blev den där radien vi sökte inom. Och så plötsligt hittade vi det här huset i november. Det var precis som nu – snöigt och blött – men det kändes som att här kan vi testa på att vara vuxna och att bo på landet.

Tegel Studio: Hur är du uppvuxen, är du uppvuxen på landet?

Ann-Maj: Ja, jag är uppvuxen på landet, men liksom nära en liten stad och med många grannar. Så det är inte främmande för mig, och jag tyckte att det var skönt att känna igen det här sättet där man umgås med sina grannar och pratar med olika människor.

Tegel Studio: Men din utbildning då. Vad gjorde du under den?

Ann-Maj: Ja, alltså under min första tid så tror jag att jag kämpade lite med att jag hade kommit in på en "fashion school", men att jag inte egentligen är särskilt "fashion". Så där höll jag på att försöka hitta en väg igenom det där "fashion"-systemet. Och jag kom väl fram till att det jag tyckte var spännande var kroppen. Eller kroppar... Och under min sista utbildning, i Göteborg, jobbade jag med kroppar och hur de kan förändras, samt hur man kan spekulera i kroppslig utveckling med textil, som ju är ett kroppsnära material.

Tegel Studio: Och hur syns det i ditt skapande?

Ann-Maj: Ja, ibland kan det ju vara väldigt tydligt, som när det exempelvis är en textil skulptur som tydligt påminner om en kropp. Men jag tror att det jag har börjat göra inför den här utställningen är att arbeta med material som är nära kopplade till kroppen – textiler som man vill ska vara nära kroppen. Mjuka material. Siden, sängkläder och sådär... där det finns en associativ koppling till kroppen.

Tegel Studio: Ja, kan du berätta lite om vad vi kommer att se på din utställning?

Ann-Maj: Ja, det håller på att växa fram här nu. Jag tror att det kommer ha sin utgångspunkt i de gåvor jag fått när jag flyttade och började lära känna människor. Textil har blivit ett sätt att knyta an till människor. Folk har ofta en textilhistoria som de gärna berättar när de får reda på att jag arbetar med textil, och ibland följer det en gåva med dessa berättelser. Något de vill ha hjälp att förvalta, något som ska få leva vidare – ett minne de har.

Tegel Studio: Vad säger folk då, när du får en gåva?

Ann-Maj: Då berättar de om gåvan och vad den har betytt för dem. Ofta slutar det med att de säger: "Du får göra vad du vill med den, jag vill bara bli av med den, men jag kan inte slänga den." Så det är något som betyder mycket för dem, men som de inte själva kan använda eller göra sig av med.

Tegel Studio: Vad tänker du att du har för funktion i den situationen?

Ann-Maj: Jag tänker ofta att min uppgift är att ta den berättelse de har delat och försöka hitta den universella, intima känslan i textilen utifrån den historien. Jag försöker få in det i textilen genom form. Och det gör jag ofta med tovningstekniker – med ullen, som är en väldigt stark formgivare och som också kan påminna om att det finns en form för kropp, eftersom ullen blir så fast.

Tegel Studio: Kan du berätta mer om den processen?

Ann-Maj: Ja, det är en tovningsteknik som blandar löskardad ull med den textil man har bestämt sig för att omforma. Man kan sy på den eller fästa på andra sätt. Och sen gör man det otroligt romantiska – man stoppar alltihop i tvättmaskinen och låter maskinen göra sitt. Man gör egentligen det man absolut inte får göra med ull. Där inne i tvättmaskinen får ullen ha sin egen agenda. Man tänker kanske att det ska bli på ett visst sätt, men det finns en faktor man inte styr över. Ofta kommer det ut något som nästan är som ett stycke kropp – något som har uppstått ur en form av rörelse. Sedan kan man sätta ihop det med andra delar eller filta det igen.

Tegel Studio: Med tvättmaskinen som konstnärligt verktyg, har du stött på några fördomar kopplat till det?

Ann-Maj: Jag tycker att det är skönt. När man hör ordet "textilkonstnär" tänker många på stora vävar och långsamma processer. Det finns en tendens inom textilkonsten att betona tiden som en viktig aspekt, och det tar ju tid att tillverka textil. Då kan folk bli förvånade när man säger att man tycker att tvättmaskinen är ett coolt verktyg. Jag tycker nästan att den kan vara som en tidsmaskin. Den går från att vara något tråkigt till att bli en leksak.

Tegel Studio: Vad är det tvättmaskinen gör i processen? Du har en gåva, en textil, och sen behövs det något där emellan? Vad tänker du att tvättmaskinen har för funktion där?

Ann-Maj: Den gör två saker, tror jag. För det första gör den helt konkret mitt jobb enklare, så att jag slipper sitta och tova själv. Det frigör energi hos mig som jag kan använda på andra sätt. För det andra så tar den också något av bestämmanderätten från mig och ger den till ullen istället. Den fråntar mig viss makt, och det är på sätt och vis skönt. Det är något som jag inte har kontroll över.

Tegel Studio: Har du jobbat med andra processer?


Ann-Maj: Ja, men det tror jag inte att jag kommer göra till den här utställningen. Jag har tidigare jobbat med vanlig mönsterkonstruktion, som man använder för att göra kläder, men istället använt mönstren för att skapa objekt som förhåller sig till kroppsform. Och så har jag det senaste året flätat mycket. Det är något nytt för mig och har nog kommit av att jag fått mer tid i naturen. Jag är ganska säker på det. Som skapande individ börjar man alltid leta efter material där man befinner sig. Här är gräs ett väldigt tydligt och handgripligt material.

Tegel Studio: Det låter ju som att din plats påverkar ditt skapande?
Ann-Maj: Ja, verkligen!


Tegel Studio: Ser du fler sätt som den påverkar dig på?
Ann-Maj: Ja, absolut. Jag blir väldigt påverkad av de människor jag träffar på den plats jag är. De har något att berätta. Vissa har bott här länge och kan berätta om platsen. Till exempel att "här är det bra gräs, för det har gått får här tidigare och gräset har blivit betat..." Jag blir superpåverkad av platsen jag befinner mig på. Det är viktigt att tänka på. Vill man göra något särskilt måste man kanske, eller jag måste i alla fall, flytta på mig om det är något specifikt materialmässigt som jag vill jobba med.

Tegel Studio: Kroppen då? Den återkommer både i projekt och metoder du tidigare arbetat med. Vad tror du det är som gör det? Att det är kroppen det kretsar kring?
Ann-Maj: Ja, det är en bra fråga... en riktigt bra fråga. Jag tror att jag blir väldigt påverkad av att ha jobbat med textil för kroppen under min första utbildning. Då förstod jag att jag är en väldigt kroppslig människa. Jag förhåller mig hela tiden till min kropp. Jag använder sällan en stol så som den är ämnad att användas. Ibland jobbar jag kanske på golvet... Jag är inte så låst till objekt eller möbler, men jag är väldigt noga med relationen till min kropp och att den ska vara bekväm, exempelvis när jag arbetar.

Tegel Studio: Kan du tänka att den här första tiden, inom modevärlden som du kanske hade svårt att komma tillrätta med, påverkade dig?
Ann-Maj: Ja, verkligen! Jag blev ju väldigt provocerad av att man tänker på kläder och outfits utifrån att kroppen står, helt rak. Med rak rygg och hakan högt. Så ser det ju inte ut i verkligheten. Vi står ju inte rakt nu, till exempel? Det kan bli så tydligt ibland. Man syr en klänning utifrån att den ska vara snygg när man står rakt, men det är inte säkert att den är snygg eller bekväm när man exempelvis sitter ner. Det har absolut påverkat mig mycket. Jag förstod inte riktigt den formeln...


Tegel Studio: Kan det ha lett till något positivt, att du blev provocerad?
Ann-Maj: Ja, det var verkligen positivt. Jag tror också att det behövdes. Det var något som redan fanns i mig, men jag kunde inte se det ordentligt förrän jag blev provocerad. Och det gjorde att jag också såg andra som jobbade med kroppen på ett annat sätt. Inom dans, där kostymen kan vara ett sätt att uttrycka sig på ett mer abstrakt och inkluderande sätt. Och även om jag arbetar platt, mot en vägg, så är det viktigt att min egen kropp är närvarande i den processen. Jag utgår inte från att den räta, fyrkantiga formen är den som ska vara standarden.

Tegel Studio: Vem skulle du vilja kommer på utställningen och ser det du jobbar med nu?
Ann-Maj: Jag tror att det arbete jag påbörjat här, med textilier kopplade till trakten, gör att det viktigaste för mig är att de som är nära textilier kommer. Och med det menar jag inte bara de som själva har en relation med just textilen, utan folk som kan känna igen sig i den berättelsen.

Tegel Studio: Och vem kan det vara då?
Ann-Maj: Hmm... Vanliga människor. Helt vanliga människor som lever ett liv. Det blir lite klyschigt, men de som har ett stort skåp med grejer de inte kan göra sig av med. Folk som hänger sig åt nostalgin. Folk som älskar att gå på second hand, tror jag... haha.

´ Tegel Studio - Ekedalsgatan 4, Vara